Jag har haft alldeles för stora eller kanske fel slags förväntningar på den här boken som jag läst och hört talas om under flera års tid och tänkt försöka få tag i och läsa. Den här boken har det gjorts en hel del reklam om som om den skulle vara helt fantastisk och presentera nya praktiska lösningar på demokratin i samhällena, även lokala sådana, i form av direktdemokrati.
Den här boken var inte det lättaste att få tag i, de svenska Biblioteken verkar bara äga ett enda exemplar, magasinerad på högskolan i Karlstad varifrån den här boken fjärrlånades.
Den första motsägelsefullheten och besvikelsen var att boken inte alls var grön utan brun. Inte visste man vilket år den var ifrån heller, det står 1980-talet frågetecken på bokryggen.
Den här boken är skriven av Libyens president, Muammar Al Qaddafi, som det står i boken men som oftare här i västerlandet kallas Moammar Khadaffi.
Jag måste ta reda på mer om vad han är för person, han verkar oerhört motsägelsefull, en blandning av maktlystnad och strikt religiositet, frihet och humor, delvis verkligen en politiskt ideologisk själsfrände till mina tankar och delvis dess raka motsats. När jag har läst den här boken har jag inte fått klarhet i mycket utan snarare fler frågetecken som hopats i mina tankar och jag vill ta reda på hur den här påstådda direktdemokratin fungerar och vad denna frihetsskapare/diktator/västerlandsvän/västerlandsfiende och allt annat motsägelsefullt är för person. Det jag läst om honom på andra håll är att han är uppfödd i en nomadfamilj, är beduin, som störtat en tidigare kung i Libyen och lett terrorister och arbetat mot dem och fått stöd av västerlandet och motarbetats av västerlandet men numera ses som en positiv person av de västerländska ländernas makthavare vilket är märkligt eftersom det råder ett sådant arab- och muslimhat och terroristrädsla.
Den här boken ska visst användas som någon slags politisk och ideologisk bibel i Libyen. Men jag kan inte begripa hur med tanke på hur den skrivits och är uppbyggd.
Jag hade trott det skulle vara mer politisk ideologi i den, presentation av ett praktiskt och teoretiskt system hur man bygger upp direktdemokrati och där skatter, räntor, handel med omvärlden och arbete och kapital fördelas, som något i stil med Marx skriverier och teorier, eftersom han kallar sig socialist. Litegrann finns av detta där han menar att man inte ska producera mer än man använder tex. mat och att det ska vara jämn fördelning på resurserna.Men det är väldigt kortfattat och ytligt behandlat.
Boken börjar med ett väldigt malande om att grunden för samhället är familjen, nationen och olika stammar. Men jag har svårt att identifiera mig med detta eftersom jag inte tillhör någon familj och inte någon stam heller, jag tror inte att vi är många i Sverige som känner någon typ av stam-tillhörighet. Inte ens att jag riktigt känt någon speciell nationell samhörighet.
Han gör långa utspel om hur den representiva demokratin fungerar som en diktatur. Där håller jag med honom i mångt och mycket för det är ursvårt att få till någon delaktighet och äkta individuell demokrati för alla mänskor med partisystem, folkomröstningar där frågorna som tas upp och hur man får rösta på dem är starkt begränsade som ett ja eller nej. Representativ demokrati och partisystem är diktaturer anser han, delvis så håller jag med honom. Men jag önskar han skulle komma med andra alternativ och presenterat dem lite mer utförligare. Någon slags folkkongresser har dom på något vis med representanter men jag blir inte klok på hur det fungerar för det förklaras väldigt lite och vagt.
Något han skäller oerhört mycket över genomgående i boken är just över olika typer av diktaturer, han skäller i stort sett på samma sätt som jag alltid har gjort, sedan jag var barn. Skillnaden är att jag alltid skällt över ännu fler saker än han gjort. För han anser att det strikta familjesystemet och könsroller och religionen är frihet och något naturligt och fritt, att den yppersta friheten är att ha en och samma religion och familjesystem genom årtusendena. Och vad jag förstått så är det shiamuslimsk lag som gäller i Libyen, eller något liknande ord. Där blir tex. transvestiter dömda till flera års fängelse bara för dom klätt sig i kvinnokläder. Ska det kallas frihet? Någonstans har jag hört och läst att Khadaffi själv ska vara transvestit (men har ej fått det bekräftat) att han sminkar sig kring ögonen och går i högklackade skor och det syns ju på bilder ibland så det är också isåfall en motsägelsefullhet i hans strikta könsroller och motarbetande av transvestiter. Han anser också att män ska vara manliga och det är deras frihet men det är många som upplever det motsatta och inte mår bra av detta krav heller.
Men många saker är väldigt bra. Tex. att han bestämt hävdar att alla mänskor ska äga sin egen bostad men tycker det ska vara förbjudet att äga fler bostäder så man kan hyra ut till andra. Tänk vilken jämlik värld vi skulle ha då, jag drömmer mig bort när jag läser detta och tycker det jag ser är mycket positivt och trevligt! Han anser också att de som är svaga och sjuka och handikappade ska få hjälp men skriver inte riktigt hur det ska gå till och han skriver inte om något skattesystem. Många av idéerna låter ganska kommunistiska som han har. Ingen plats för profithunger och kommersialism.
Hans syn på den obligatoriska grundskolan tycker jag också är mycket bra. Han tycker att skolan som den är idag där alla elever ska stöpas i samma form är förtryck och diktatur och tycker att skolan borde vara mer individuellt anpassad.
En sak som han tar upp är att mänskligheten, hela Jordens mänsklighet i framtiden måste skaffa sig ett gemensamt språk så vi alla lätt kan kommunicera med varandra, annars går mänskligheten under. Är han en förespråkare för Esperanto månntro??? En sak som han förutspår är att han tror att svarta mänskor kommer att bli världshärskare, kommer att få massor med barn och få den stora ekonomiska, politiska och militära makten i världen. Det tvivlar jag starkt på med all fattigdom och AIDS i Afrika.
Han har även långa utläggningar om kvinnor och kvinnokroppen. Han tycker det är fasansfullt att kvinnor tvingas jobba i manliga yrken och lämna bort barn på dagis. Han tycker att kvinnor ska föda massor med barn och att alla ska vara gifta. Att det är onaturligt och ofritt att välja ett annat liv. Att det politiska systemet bör underlätta för kvinnor att skaffa barn och ha familjer. Till viss del håller jag med honom, men det måste ju finnas äkta frihet. Han nämner inget om att kvinnor bara får barn och har småbarn en begränsad period och sedan kanske vill göra karriär eller om kvinnor som inte kan få barn. Och att vissa inte vill ha barn.
Han påstår att manliga yrken gör att kvinnor blir fula och utslitna och att deras kroppar inte passar för sådana jobb. Vilka sådana jobb finns det idag? De flesta s.k. manliga yrken idag är ju inte så slitsamma. Ingengörer, reparatörer, chefer osv. Inom många yrken används ju maskiner och hjälpmedel. Isåfall så sliter ju kvinnor ut sig mer i fattiga länder och tex. i Afrika och arabländerna i vardagen med att bygga egna hus, slita och släpa på vattenkrukor, odla egen mat. Ett manligt yrke skulle ju kanske göra att dom slet ut sig mindre, likaså slits ju kroppen ut genom att föda många barn som han förespråkar. Han tycker det är så oerhört viktigt att kvinnan är vacker.Verkar inte förstå kvinnors behov att få utvecklas och syssla med sådant man vill, även manliga yrken. Han verkar inte fatta att kvinnor i många fall strävar efter och trivs med själva att ha manliga yrken. Apropå den kvinnliga skönheten så är det motsägelsefullt också. Det är ju viktigt att röra på sig också och man blir kanske friskare och bygger upp musklerna bättre om man har ett s.k. manligt kroppsarbete än att föda 10 barn.
På några ställen har han markerat text tydligt i Den Gröna boken, och på ett ställe står det:
´Alla samhällen i våra dagar betraktar kvinnan som en handelsvara. Orienten betraktar henne som en produkt att köpa och sälja, medan Västerlandet inte erkänner hennes kvinnlighet´.
Jag håller egentligen med honom i bägge dera, samtidigt som jag tycker att det är viktigt att framhålla att manliga personer behöver utveckla sina kvinnliga sidor såsom omsorg om andra, känslighet, vårdande förmågor, intuition, m.m. Vad kvinnlighet är beskriver han inte närmare.
Samtidigt framhåller han tydligt att kvinnor och män är jämlikar och måste behandlas om sådana, fast är olika.
Han menar också att kvinnor måste få kunna arbeta när de kan men med helt andra arbetsuppgifter än män och att jobben måste anpassas efter individen. Men verkar inte fatta att vissa kvinnor trivs med manliga sysslor. Barnarbete fördömer han helt.
På slutet i boken blir jag riktigt full i skratt för på flera ställen använder han exakt samma formuleringar som jag gjort otaliga gånger sedan när jag var barn gällande idrott. Han tycker det är vanvettigt att det finns idrottsarenor där folk sitter och glor på idrottstävlingar. Att mänskor i publiken är lata och inte motionerar och idrottar själva och försöker leva sitt liv genom elitidrottarna. Det vore bättre att alla stolar och bänkar på idrottsarenorna revs bort och att alla motionerade och idrottade efter sin egen förmåga. Att mänskligheten blir dekadent av att vara lat publik även på teatrar och dylikt, att det är bättre att skapa och vara aktiv själv. Det skulle förändra samhället och politiken också menar han.
Han jämför korkad idrottspublik med folk som röstar på sina politiska ledare i val, lika korkade och passiva och försöker leva sina liv genom någon annan. Bättre att dom själva blir politiskt aktiva och ger fan i att se upp till elitidrottare och politiker. Något sådant yttrande har jag aldrig läst av en politiker allra minst en president som beskyllts för att vara diktator!!! Hur tusan fungerar det här i praktiken? OM det fungerar…. Jag blir mer och mer nyfiken….
Som en slutknorr på boken skäller och ondgör han sig över boxning och brottning och att det är dekadenta och grymma idrotter som bör försvinna med det snaraste. Och så tar boken bara tvärslut helt apropå utan någon som helst avrundning.
