Det här är egentligen inte en film men jag hyrde dem i DVD-filmsformat. Det är en dramaserie i 3 delar som är gjord av Sveriges Television.
Pudelns kärna i den här filmen är att huvudpersonen, en svart, mjuk, 23-årig adopterad kille (adoptivföräldrarna spelas av komikerna Babben Larsson och Claes Månsson som figurerar litegrann i början och slutet av serien) , Lennart Johansson är oerhört intresserad av dansbandsmusik och har Christer Sjögren som sin stora förebild och idol och vill ha en karriär som dansbandssångare. Godtrogen och glad ger han sig av till Stockholm och söker jobbet som han blev kallad till på anställningsintervju. När han kommer dit så ser dansbandskillarna ut som chockade gapande fiskar och är förskräckta över att han med ett så svenskt namn och tal och sång är svart och deras fördomar och rasism lyser igenom rejält. Det känns kusligt att de tror att publiken sviker om sångaren är svart.
Egentligen är jag inte intresserad av dansbandsmusik, tycker det är trist och enahanda och lite fjantigt. Men den här filmen om dansband får mig att sitta som klistrad framför datorskärmen och vaken och full i skratt mest under hela filmen.
Denna leende, mjuka och städade Lennart Johansson möter många motgångar men är fast besluten att starta ett eget dansband istället. Det är först i slutet av serien han tappar modet och åker hem till Närke igen och känner sig deppig. Men i Stockholms förort så lyckas han få ihop ett synnerligen udda gäng musiker och bildar ett dansband. Det är en gammal arabisk militärmusiker som sörjer sin fru, en glad allt-i-allo-kille som också är invandrare som fixar lokal, en kul ung ljus svensk kille från ett fint villaområde som känner sig som och ser upp till fattiga invandrare och tagit sig an deras kultur, en tuff mörk tjej som drömmer att åka till Kina. Så småningom får de en manager och keyboardist också, en f.d. framgångsrik rapartist som spelas av Fares Fares. Just denna rollfigur blir min absoluta favorit. Han spelar en sådan där extrem tuff invandrarmusikerkille med siffertatuering på halsen, hängande byxor, svart mössa och pratar Rinkebysvenska. Han har uselt med pengar och kronofogden tar en del av hans saker. Han skäms oerhört av att vara med på ett hörn i dansbandet och gömmer sig när hans gamla invandrarkompisar ser honom. Lennart och den här killen är bägge invandrare men den ena vill vara invandrare och den andra, Lennart, känner sig jättesvensk och trivs med det.
Det är oerhört många förvecklingar, fördomar och ekonomiskt trassel och komiska situationer de går igenom, otroligt bra. Till slut efter många om och men så får de uppträda på Allsång på Skansen och de får träffa de riktiga Christer Sjögren och Povel Ramel bland annat.
Invävt i detta är även Lennarts förälskelse i sin ca 20 år äldre, gifta tandläkare hemma i Fellingsbro.
Den här serien visar verkligen synen på invandrare på ett komiskt men samtidigt tankeväckande och tragiskt sätt.