Idag har jag varit på en halvdagskurs på den folkhögskola där jag gick mer på heltid för många år sedan. Vi som var deltagare på kursen var främst från olika intressepolitiska föreningar för psykiskt funktionshindrade.

   Kursledaren jobbar som utredare för mänskor med olika handikapp via ett företag som köper sina tjänster av Försäkringskassan. Både i sitt nuvarande jobb och tidigare jobb bland annat som rektor och med invandrare och i södra Afrika har hon träffat på så många mänskor i många situationer där hon fått tänka  mycket över mänskliga rättigheter. Och inte minst hade det varit tankeväckande för henne att träffa personer från olika kamratstödsföreningar för psykiskt funktionshindrade.

   Hon sa att ÅTERUPPRÄTTELSE är en mycket viktig del i rehabiliteringen och återhämtningen för personer med olika funktionshinder och sjukdomar. Det handlar inte bara att bli frisk och må bra utan att även få bekräftelse på att det man känt och upplevt är värt att tas på allvar. Ofta är ju fördomarna, att man inte blir trodd, inte får den hjälp man behöver och ber om ett större lidande än själva sjukdomen eller funktionshindret. Det har jag själv en massa erfarenheter utav.

   En viktig fråga som togs upp på denna kurs var frågeställningen ifall Landstingen och Kommunerna tänker på begrepp som mänskliga rättigheter i deras verksamhet. Ofta handlar det om tex. Landstingens skyldigheter men inte patienternas rättigheter. Själv har jag en hel el fungerande kring om kommunerna – speciellt biståndsbedömarna – har några tankar över huvud taget angående mänskliga rättigheter. Jag vet ju med mig själv och många jag känner både funktionshindrade och äldre där biståndsbedömarna inte verkar förstå eller totalt förnekar de svåra lidanden och begränsningar man har på grund av olika sjukdomar och handikapp och att de inte lyssnar på när man försöker förklara för dem och att många sitter i sina hem som i ett fängelse fast man inte begått något brott utan bara drabbats av sjukdom eller funktionshinder. På slutet av kursen så tog jag upp denna fråga och kursledaren föreslog att man skulle försöka bemöta det hela det med humor fast man är beroende av biståndsbedömarnas nåd. Man bör tänka på att de har väldigt begränsad kunskap om funktionshinder. Det  är lättare sagt än gjort tycker då jag med tanke på de konsekvenser det kan innebära för den drabbade.

 

   För något år sedan var en gubbe från FN till Sverige och gjorde en utredning om hur Sverige följer FN:s mänskliga rättigheter och gav vårt land väldigt skarp kritik mot hur asylsökande flyktingar behandlas när det gäller bristen på vård. Slutrapporten har ISBN-nummer: 978-91-973654-20.

  Vi fick också en del datorutskrivna kopior på diverse saker gällande mänskliga rättigheter. Bland annat en skiss på ett isberg hur man ofta bedömer mänskor man inte känner från en ytlig basis, där man dömer mänskor efter det första intrycket, till exempel klädsel, synliga handikapp, ålder, utseende, beteende osv. men att en mänska är så mycket mer som uppdagas först senare.

   Det var även mycket prat om jämlikhet mellan könen och att kvinnor, speciellt psykiskt och intellektuellt funktionshindrade dito är extra utsatta i samhället, bland annat för sexuellt våld.

  Frågan togs också upp att mänskor som har olika syn på verkligheten och som tänker annorlunda än det vanliga godtagbara bör välkomnas i samhället tex. på arbetsplatser och ses som en resurs.

  Hon tog också upp hur mycket ROKS, Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman och  Stockholms Polischef Karin Göthblad blivit förlöjligade i media via falska vinklingar både när det gäller fotografering, filmning och skriverier.

  Det var också  mycket prat och diskussioner om att kvinnor diskrimineras inom vården därför att den medicinska forskningen skett på män och symptomen bland annat hos stroke och hjärtinfarkt är annorlunda och mer diffusa för kvinnor och det kan få katastrofala konsekvenser i form av dålig eller försenad behandling eller ingen behandling alls för många inom sjukvården tror det bara är psykiska problem kvinnorna fått fast de fått en stroke eller hjärtinfarkt.

   Hon tog också upp frågan om Berit Ås och de härskartekniker hon kommit underfund med finns, hur man mobbar och fryser ut andra mänskor på olika vis. Hon berättade om bakgrunden till detta.

  Kursledaren har sökt en massa bland annat på internet om mänskliga rättigheter för psykiskt funktionshindrade men det finns knappt något om detta, är ett bortglömd område som det behöver arbetas med mycket mera. Dock har utvecklingen kommit längre när det gäller fysiska funktionshinder.

   Det var en intressant och givande kurs med ett område som det behöver arbetas med överallt i samhället.